När Skruvs barnverksamhet tog sin början i Lund (2003–2007)

Filmkvällar, Skruvkaféer, medlemsträffar, litteratur, musik, utflykter, picknickar och sommarfester ger medlemmarna nya möjligheter att mötas i Malmö och Lund. Skruv deltar också i bildandet av Ryska riksförbundet i Sverige och ordnar program om bland annat Ukraina, Kazan, litteratur och samhällsfrågor. Många idéer prövas, vissa verksamheter förändras och nya vägar börjar ta form.

En av periodens mest betydelsefulla satsningar blir starten för Skruvs verksamhet för rysktalande barn i Lund 2003. Där läggs grunden till ett verksamhetsområde som senare växer, återuppstår och blir en av de mest långlivade delarna av Skruvs historia.

En idé som växte fram bland föräldrar

Historien om Skruvs barnverksamhet började den 15 mars 2003. Då träffades några föräldrar till rysktalande barn i Malmö för att diskutera om föreningen kunde skapa en verksamhet för barnen.

Behovet var tydligt. Många barn växte upp med både svenska och ryska omkring sig, men det fanns få platser där de regelbundet kunde träffa andra barn med liknande erfarenheter och använda ryska i en naturlig och lekfull miljö.

När deltagarna jämförde var de bodde visade det sig att många av de intresserade familjerna fanns i Lund. Därför blev det inte Malmö, utan Lund, som fick stå värd för Skruvs första barnverksamhet.

Den första lördagen på Fäladstorget

Lördagen den 13 september 2003 öppnade verksamheten i Kulans öppna förskola vid Fäladstorget i Lund. Målgruppen var till en början rysktalande barn i förskoleåldern, och träffarna hölls på lördagsförmiddagar mellan klockan tio och tolv.

Den första gången handlade mycket om att lära känna varandra. Ledarna presenterade sina idéer, barnen fick leka och familjerna bjöds på fika. Det var en enkel början, men samtidigt början på det som senare skulle bli ett av Skruvs mest långlivade verksamhetsområden.

Under den första hösten träffades gruppen vid 15 tillfällen. I genomsnitt deltog sju barn varje lördag. Sett med dagens ögon kan det låta som en liten grupp, men det var just den mindre skalan som gjorde det möjligt att skapa en nära gemenskap mellan barn, ledare och föräldrar.

En plats för språk, lek och gemenskap

Barnverksamheten var inte en vanlig skola. Tanken var att barnen skulle få använda och utveckla sitt ryska språk tillsammans med andra, men lärandet skedde genom lek, sagor, musik, sång, skapande och gemensamma högtider.

För barn som levde mellan flera språk blev träffarna en plats där ryskan inte bara var ett språk som talades med en förälder eller en äldre släkting. Här kunde den användas i lek med andra barn, i sånger, berättelser, rollekar och vardagliga samtal.

Det handlade också om trygghet och igenkänning. Barnen behövde inte förklara varför det talades olika språk hemma eller varför vissa familjetraditioner skilde sig från det som de mötte i svensk förskola och skola. På Fäladstorget kunde dessa olika delar av barnens liv mötas.

De bevarade bilderna visar både organiserade lektioner och vardagliga stunder: barn som ritar, lyssnar på sagor, sitter runt ett bord eller deltar i lekar tillsammans med vuxna. Det är kanske just dessa vanliga lördagar som bäst berättar vad verksamheten betydde.

Ledarna som bar verksamheten

Ludmila Beskorovainaia var ledare under hela den första Lundaperioden. Under olika delar av åren fick hon hjälp av Natalia Drojjina, Marina Blom, Nadja Kolosova och Lena Beskorovainaia. Olga Ogneva och Olga Påhlsson medverkade som ackompanjatörer.

Det var alltså ingen verksamhet som bars av en enda person. Den byggdes upp genom att flera människor bidrog med olika kunskaper: pedagogik, musik, sång, praktisk organisering och kontakt med familjerna.

Ledarna planerade och genomförde programmet, men verksamheten hade knappast kunnat fungera utan föräldrarna. Många av dem deltog aktivt, hjälpte till med fika, ordnade kaffe och smörgåsar, förberedde lokalerna och medverkade i högtidsfiranden.

Vid behov klädde vuxna ut sig och blev sagofigurer. Någon ordnade dekorationer, någon tog fotografier och någon hjälpte de yngsta barnen att våga vara med. Barnverksamheten var därför redan från början lika mycket ett gemensamt familjeprojekt som en verksamhet för barnen.

Farfar Frost kom på besök

Högtiderna var inte bara underhållning. Genom dem fick barnen möta sånger, figurer, berättelser och traditioner som fanns i deras familjers kulturella minne. Samtidigt skapades nya gemensamma minnen i Lund, tillsammans med andra barn som växte upp i Sverige.

Vardagen fortsatte under 2004

Under 2004 blev barnverksamheten en etablerad del av lördagslivet på Kulans öppna förskola. Familjerna återkom vecka efter vecka, och verksamheten fick en tydligare rytm.

Fotografierna från året visar bland annat en stor grupp barn och vuxna i april, skapande verksamhet kring borden i oktober och en höstträff där en pumpa fått en framträdande plats. I november dokumenterades ännu en vanlig lördag med lektioner.

Samtidigt växte Skruvs övriga verksamhet. Skruvkaféerna hölls regelbundet, varannan gång i Malmö och varannan gång i Lund. Temana kunde vara allt från svensk, rysk, ukrainsk och belarusisk mat till litteratur, musik och poesi. En sommarfest i Lund samlade omkring 60 personer.

Barnverksamheten var alltså inte isolerad från resten av föreningen. Familjerna blev en del av ett bredare nätverk där vuxna och barn kunde delta i olika former av kultur- och föreningsliv.

Från Lund till en festival i Köpenhamn

Våren 2005 tog barnverksamheten ett steg utanför den vanliga lokalen. Barn från Skruv deltog i en H.C. Andersenfestival i Köpenhamn, som arrangerades med anledning av 200-årsminnet av den danske författarens födelse.

Deltagandet var betydelsefullt på flera sätt. Barnen fick inte bara öva och framträda utanför sin vanliga grupp, utan blev också en del av ett större kulturellt sammanhang i Öresundsregionen.

Senare berättade Lena Beskorovainaia om festivalen vid ett Skruvkafé i Lund. Därmed knöts barnens upplevelse tillbaka till föreningens vuxenverksamhet och blev en gemensam erfarenhet för fler medlemmar.

När lokalen försvann

Det var alltså inte brist på intresse eller engagemang som avslutade den första perioden. Det var lokalfrågan – en återkommande och ibland avgörande utmaning för små ideella föreningar.

Byggnaden där Kulans öppna förskola låg revs senare och ersattes av ett bostadshus. Platsen finns därför inte längre kvar i sin gamla form. Men i Skruvs historia är Fäladstorget fortfarande platsen där barnverksamheten började.

2007 – ett mellanår

Under 2007 fanns ingen regelbunden barnverksamhet i Lund. Men idén hade inte försvunnit.

I stället började planer utvecklas på att återuppta verksamheten i Malmö. Den 3 november hölls ett öppet möte inför en möjlig start för rysktalande barn och ungdomar. Två veckor senare, den 18 november, ordnades en provlektion.

Planen var att skapa två grupper: en för barn mellan ett och sex år och en för barn mellan sex och tolv år. Det främsta målet skulle vara att utveckla barnens färdigheter i ryska.

Det skulle dröja till hösten 2008 innan verksamheten startade på allvar i Malmö. Men 2007 blev bron mellan den första perioden i Lund och den verksamhet som senare skulle växa betydligt och så småningom spridas till flera skånska städer.

Den första grunden

När Skruvs barnverksamhet startade 2003 fanns inga färdiga modeller, etablerade grupper eller lång erfarenhet att luta sig mot. Verksamheten byggdes steg för steg av föräldrar, ledare och barn.

Den första perioden i Lund var relativt liten och varade bara i tre läsår. Ändå skapades mycket av det som senare skulle känneteckna Skruvs barnverksamhet: den regelbundna språkmiljön, kombinationen av lärande och skapande, högtiderna, föräldrarnas delaktighet och tanken att verksamheten skulle vara en mötesplats för hela familjen.

När barnverksamheten senare växte i Malmö, återvände till Lund och etablerades i Helsingborg fanns erfarenheterna från Fäladstorget med i bakgrunden.

Allt började med några föräldrar som träffades för att prata om sina barns behov – och med sju barn som började samlas på lördagsförmiddagarna hösten 2003.