Smileys och känslor
Svenskar använder ofta klassiska smileys med kolon och parenteser:
”:)”
”:(”
”;)”
På ryska (och ofta även på ukrainska och belarusiska) är det vanligare att bara använda parenteser:
”)” = glad
”))” = jätteglad
”)))” = superglad
”(” = ledsen
Antalet parenteser förstärker känslan, och anses ofta varmare och mer informellt än västerländska smileys. För en utomstående kan det vara förvirrande – det ser ju ut som bara en parentes!
Hur man avslutar ett meddelande
Svenskar avslutar gärna korta meddelanden med namn och snedstreck:
/Anna
Det är ett artigt och personligt sätt att signera utan att ta plats. I ryskspråkig kommunikation skriver man helt enkelt bara namnet:
Аня
Snedstreck förekommer sällan.
Punktlistor
När svenskar gör punktlistor digitalt är det vanligt att helt utelämna skiljetecken i slutet av varje rad (utom kanske en punkt på sista raden).
Exempel (svenska):
- köpa mjölk
- hämta barnen
- laga middag
På ryska (och även ibland på ukrainska eller belarusiska) sätter man ofta semikolon (;) efter varje punkt i listan, förutom den sista:
Exempel (ryska):
- купить молоко;
- забрать детей;
- приготовить ужин.
Nytt stycke
En annan tydlig skillnad är hur man markerar nytt stycke.
På svenska är det vanligt att lämna en tomrad mellan stycken, och sedan börja nästa rad längst till vänster.
På ryska, ukrainska och belarusiska är det istället vanligt med indrag (krásnaja stroká) – man skjuter in första raden i ett nytt stycke, både i tryckta texter, handskrift och digitalt skrivande.
Vad spelar det för roll?
Små detaljer som dessa kan leda till missförstånd – eller kännas ”fel” – om man inte är van vid dem. Genom att förstå varandras skrivvanor kan vi lättare tolka ton, känsla och stil. Att veta varför någon skriver ”))” istället för ”:)”, eller varför ett mejl slutar med ett snedstreck, kan skapa mer förståelse och respekt i digital kommunikation. Så nästa gång du ser ett mystiskt leende av bara parenteser – tänk på det som ett kulturellt hej med ett leende!
