Inom musiken använder man på ryska, ukrainska och belarusiska de italienska namnen på tonerna. På svenska använder man bokstavssystemet.
Två system – samma toner
| Italienska namnsystemet | Bokstavssystemet (på svenska) |
|---|---|
| do (до) | c |
| re (ре) | d |
| mi (ми, мі) | e |
| fa (фа) | f |
| sol (соль) | g |
| la (ля) | a |
| si (си, сі) | b (äldre svenska h) |
Så här uppstod de:
- Do‑re‑mi‑systemet växte fram på 1000‑talet när munken Guido d’Arezzo gav varje skalton en stavelse ur en latinsk hymn (”Ut queant laxis”). Ut blev senare do.
- Bokstäverna a–g kommer från medeltida tysk kyrkomusik. I Norden levde länge skillnaden b ess kallas b och b kallas h; i dag förenklas det ofta till bess respektive b (utom i akademiska sammanhang).
B/h‑röran
Ber en svensk körinstruktör tenorerna ta ”b”, hör den ryske saxofonisten ”си‑бемоль” (”si-bemol”, ’bess’). Men ropar han ”аш минор” (”asj minor”, ’h‑moll’) tänker svensken ”b‑moll”. En enkel minnesregel:
b (svenska) = си (si)
bess (svenska) = си‑бемоль (si-bemol)
Praktiska tips när vi musicerar ihop
- Öva skalor dubbelt: c‑d‑e… / do‑re‑mi upp … ner …
- Skriv lappar: Lägg två rader med tonkort på notstället.
- Tala om förtecken och tonarter: ”Fiss” på svenska är фа‑диез (fa-dijéz); G‑dur är соль мажор (sol mazjór).
Kulturkuriosa
- Hör hur Julie Andrews sjunger ”Do‑Re‑Mi” – perfekt illustration av solmisation.
- Johann Sebastian B‑A‑C‑H kodade sitt efternamn i toner: på svenska ”B‑A‑C‑H”, på ryska ”си ‑ ля ‑ до ‑ си‑бемоль” (si – la – do – si – bemól).
