Rum 304, Studiefrämjandet, Ystadsgatan 53, Malmö
Lördag 11 mars 2023 kl 14.00–16.00
I mars 2023 är det 135 år sedan Elsa Brändström föddes i S:t Petersburg. Som dotter till en svensk diplomat upplevde hon första världskrigets utbrott i Ryssland. År 1915 reste hon till Sibirien för svenska Röda Korset för att ge grundläggande sjukvård till tyska och österrikiska krigsfångar i ryskt förvar.
Hon kom att kallas Sibiriens ängel efter sina fantastiska insatser för krigsfångar under första världskriget och åren närmast efter. Efter kriget flyttade hon till Tyskland och fortsatte att hjälpa före detta krigsfångar tillbaka till ett normalt liv. När nazisterna kom till makten i Tyskland blev Brändströms make på olika sätt hotad, och familjen emigrerade därför till USA 1934. I USA fortsatte hon att engagera sig för flyktingar.
Under och efter föredraget väntar kvinnodagsfika. Vi får lyssna på sånger tillägnade kvinnor och sånger som livar upp stämningen, och alla som vill är välkomna att vara med och sjunga. Välkomna också att förbereda dikter och citat på temat kvinnor!
Språk: svenska och ryska. Föredraget om Elsa Brändström hålls på svenska, med en skriftlig sammanfattning på ryska.
Entré: 60 kr (30 kr för medlemmar). I entréavgiften ingår kaffe, te och tilltugg. Medlemskap kan lösas i samband med evenemanget.
Frivillig föranmälan på Facebook underlättar planeringen. Se evenemangets Facebooksida »
Varmt välkommen!
Efter Skruvkaféet
Direkt efter Skruvkaféet, kl 16.00, följer årets föreningsstämma, som är öppen för alla medlemmar i Skruv. Stämman beräknas vara slut strax före 17.00. Läs om föreningsstämman här »
Detta är ett arrangemang av Skruv i samarbete med Studiefrämjandet.
Idé, planering och genomförande: Niklas Bönnemark.
Lokal tillhandahålls av: Studiefrämjandet.
Iordningsställande/återställande av lokal: deltagarna.
Svensk text i inbjudan: Niklas Bönnemark.
Rysk text i inbjudan: Niklas Bönnemark.
Layout och marknadsföring: Niklas Bönnemark.
I samarbete med
I evenemanget deltog 7 personer.
Sammanfattning av föredraget
Elsa Brändström föddes i Sankt Petersburg som barn till Edvard och Anna Brändström. Fadern var militärattaché vid Sveriges ambassad. Familjen flyttade tillbaka till Sverige när hon var tre år. Efter högre flickskola i Linköping utbildade sig Elsa Brändström vid Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm 1906–1908.
År 1908 flyttade hon tillbaka till Sankt Petersburg, där fadern då var svenskt sändebud. När hennes mor avled 1913 fick hon själv ta hand om skötseln av ministerbostaden.
Vid utbrottet av första världskriget 1914 fick Elsa Brändström och hennes väninna Ethel von Heinestam som frivillig en snabbutbildning till krigssjuksköterska i Petrograd. På den tiden i Ryssland studerade många representanter för det höga samhället på sjuksköterskekurser, fick ett barmhärtighetscertifikat med rätt att bära en systers uniform. Svenska föreningen inrättade ett sjukhus i Petrograd för sårade ryska soldater, där Elsa arbetade som sjuksköterska i ungefär ett år. Först tjänstgjorde hon på krigslasarettet Nikolaevskij på Suvorovskijavenyn i Petrograd och tog hand om sårade ryska soldater. Men sedan utväxlingen av krigsfångar mellan Tyskland och Ryssland kommit igång tjänstgjorde hon på tågen som transporterade sårade fångar mellan Ryssland och Tyskland på sträckan Trelleborg–Karungi.
Från 1915 anställdes hon i stället av Svenska Röda korset för att arbeta i fånglägren i Sibirien med organisation av hjälpverksamheten dit.
Hon gjorde betydande insatser för fångarna och kämpade med envis kraft mot all likgiltighet inför fångarnas öde. Hon samarbetade med Wilhelm Sarwe, en svensk missionär som verkade större delen av sitt liv i Ryssland.
Förhållandena var svåra i lägren: fångarna saknade vinterkläder, filtar, medicinska förnödenheter och andra grundläggande förnödenheter.
Under resandet ådrog sig Brändström fläcktyfus, och i samband med oktoberrevolutionen greps hon i Omsk och undkom med knapp nöd arkebusering anklagad för att vara spion.
Under resorna till fånglägren delade hon ut mat, kläder och medicinska förnödenheter.
I lägret Sretensk (Сретенский лагерь военнопленных) i Zabajkalskaja oblast ledde hennes inspektioner till att förbättra förhållandena så mycket att tyfusepidemin avvärjdes.
Hon återvände till Sverige i juli 1920. Från Sverige fortsatte hon att stödja krigsfångar i Sibirien. Hon samlade in gåvor och skickade vinterkläder till dem.
Efter kriget skrev Brändström boken Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien (1921) om sina erfarenheter. Intäkterna från försäljningen av boken samt från en föreläsningsturné finansierade sådant som skulle behövas vid krigsfångarnas hemkomst: ett hälsohem, ett hem för barn till f.d. krigsfångar och ett arbetssanatorium, där de före detta krigsfångarna kunde utbilda sig för att jobba inom jordbruk och fiske.
Hon samlade även in medel till ett större barnhem i Neusorge i Sachsen. På barnhemmet tog hon bara emot barn som hade blivit ”första klassens människor” och vägrade ta emot dem med funktionsnedsättningar och karaktärsdrag som ansågs oacceptabla.
Hon bosatte sig i Tyskland, där hon träffade den tyske pedagogikprofessorn Robert Ulich, som hon också gifte sig med 1929. De fick en dotter tillsammans 1932.
Brändström köpte kuranstalten Marienborn i Schmeckwitz i Sachsen och mjölnargården Schreibermühle i Brandenburg, där hon inrättade ett barnhem. I Marienborn bedrevs ett sanatorium för tidigare tyska krigsfångar.
Som erkännande för sin insats erhöll hon medaljerna Illis Quorum och Florence Nightingale-medaljen och utnämndes till medicine hedersdoktor i Uppsala och vid flera utländska universitet. Hon fördes fram som kandidat för Nobels fredspris fem gånger.
När nazisterna kom till makten i Tyskland blev Brändströms make på olika sätt hotad och familjen emigrerade därför till USA 1934. Hon fortsatte i USA att engagera sig för flyktingar och var i samband med andra världskrigets slut bland annat engagerad i organisationen CARE. Hon avled den 4 mars 1948 i Cambridge, Massachusetts i USA, och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
Källor:
